Det här kommer nog vara det svåraste jag skriver, svårare än när jag skriver om när du dog, för det blir bara som en berättelse av kalla fakta, det här skriver jag och gråter. Men jag skriver det ändå, för jag måste.
 
Jag sa det till din syster ganksa tidigt, när ni bara hade levt i någon vecka. Till henne sa jag förlåt för att hon blev tvungen att komma ut så tidigt, jag sa det och jag grät, men jag sa det. Till dig kunde aldrig säga det till dig, jag kunde inte få ur mig orden. Jag kunde aldrig säga det, men jag tänkte det, så många gånger tänkte jag det..
 
Förlåt min älskade älskade lilla tigerunge.
 
Förlåt för att jag inte kunde göra en moderkaka som fungerade bättre. Förlåt för att min kropp gjorde en moderkaka som var så värdelös så att ni var tvugna att komma ut efter bara 27 veckor i magen. Förlåt för att min kropp gjorde en moderkaka som inte gav dig den näringen du behöde. Förlåt för att du var tvungen att komma ut innan dina lungor var redo för det. Förlåt för att det blev så, förlåt för att det gjorde att du dog.
 
Jag vet att man inte styr hur en moderkaka blir, coh jag känner ingen skuld. Men om min kropp hade kunnat göra en vettig moderkaka till er, vilket ju de flesta kroppar klarar av att göra, då hade du levt. Då hade ni kunnat vara kvar i magen tills dina lungor var redo för det och du hade kunnat leva i 116 år istället för 116 dagar, det är fakta som ingen kan ändra på. Förlåt för att det inte blev så.
 
Jag saknar dig så mycket.

1 kommentarer

Marie

16 Apr 2015 08:50

Jag är inte heller arg på min kropp för jag hade inte kunnat göra något annorlunda själv, men jag är ändå besviken på den till viss del. Den svek inte bara mig utan också mitt barn - det gör nästan ännu ondare. Om det åtminstone bara hade drabbat mig...

Kommentera

Publiceras ej