alskadesaknade.blogg.se

Snart är det dags för urnsättning. Begravingen var ju för flera månader sen, men vi ville vänta med urnsättningen tills det blev vår. Vi har saknat att ha en grav att gå till, nu har vi snart det. Men nu känner jag nästan äckel när jag tänker på det. Att du, en av de finaste som någonsin har funnits och kommer att finnas är förvandlad till aska. Att man har tagit något så fint och brännt upp det, och sen sopat ihop det och lagt i en burk som vi ska gräva ner i marken. När vi var på begravningsbyrån och skulle bstämma om vi ville att du skulle bli kremerad eller begravd hel sa din pappa att det var så hemskt att tänka på, att du skulle eldas upp eller grävas ner för att ruttna, jag minns det så väl, för innan det hade jag inte tänkt på att det var dig vi pratade om. Jag var så praktiskt inriktad, men då när han sa så då kom det över mig. Man vill inte tänka på det, att det finaste man vet ska bli aska, men hellre det än ruttna kände vi. Hade vi fått välja fritt hade vi nog valt balsamering eller nåt... Att du är aska, nä, det känns bara hemskt att tänka på. Det är inte du. Du finns för alltid kvar hos oss, alltid i våra tankar, alltid i våra minnen.

 

När jag dör är jag alls inte borta  av Ingrid Wickberg

När jag dör är jag alls inte borta 
fast min kropp blivit till mull. 
Min vän, ty med allt som susar och sjunger 
skall jag komma tillbaka igen. 

Genom fåglarnas kvitter i träden 
genom fjärilars fladdrande slag. 
Genom flingornas dans på er ruta 
skall jag ge er en hälsning var dag. 

Och när björkarna spricker om våren 
och ni känner en varmare vind. 
Skall ni ana min själs odödlighet 
när jag dunlätt kysser er kind. 

Och då vet ni: jag är inte borta 
nej mer nära än ni kan förstå. 
Genom allt som susar och sjunger 
skall min hälsning med kärlek er nå. 

 

Å vad vi saknar dig!